Fröken Eriksson.

Jag blev förvånad själv.

Så stod vi där och pratade. 

Kvällssol. 

Känner inte riktigt. Ändå så bekant. 


Jag berättade ikväll om det som var då. Inte nu. 

Berättade för honom om honom. 

Likheten. Mest käkbenen. Munnen. Håret. Inte energin. 

Inte i blicken mot andra människor. 


Jag delade min historia. En liten bit. 


Måste gå. Gå vidare. 


Jag berättade om då nu med en ärlighet, lätthet och lugn som nyligen flyttat in. 


In i mig. 


(null)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress