Fröken Eriksson.

Jag träffade advokaten igen. Han är som en present från staten.


- Var det jobbigt? 

- Nej. 

- Men du låter stressad? 

- Ja, pulsen är hög. 

- Men varför säger du inte att det var jobbigt? 

 

Jag vet, det blir inte värre om jag erkänner det. Ändå tar det emot. 

Jag vill inte det ska kännas. 

Ingenting. 

 

Mötet med advokaten idag. Trevligt. Sakligt. Artigt. Pulsen stilla. Vi har träffats många gånger under året. 

Tycker om sakliga samtal om svåra händelser. 

 

 Sedan kör jag bilen. Först mot jobbet. Byter riktning. Kör hem. Lägger mig ner. Raklång. 

Jag har en känsla av att vara jagad. Eller som man känner när man varit jagad men kommit undan.

Som jag kände när jag cyklade från stan och hem på kvällen när jag var 16år. Den svarta "våldtäkts-backen" mellan matbutiken och mitt hus. När jag cyklade i uppförsbacken tills blodsmaken trängde fram i munhålan. Låste cykeln med darrande adrenalinstinna händer. Helt ensam i mörkret. 

Samma känsla. 

 

Rädsla ligger inkapslad. 

När vi nu sakligt gick igenom och förberedde oss inför rättegången så kom den utsipprande. Rädslan. Kroppen minns. 

 

Advokaten ritade upp min sommar som tidslinje. Alla åtalspunkter. 

När dom hände. Jag har svårt att minnas. Men konfrontationerna minns jag. Fick se alla sms, mejl och videor igen. Alla bilderna. Du vet, alla som han gråter på. Swish förbi. 

 

Nästa gång jag måste se allt igen är på rättegången. Då släcker dom ner och rullar ner stora vita dukar på båda sidor om rummet. 

Jag vet. Jag är redo. 

 

Men du elefantjävel. Kliv av nu. Ge fan i mitt bröst. 

Jag ska göra en egen tidslinje. 

Min sommar innehöll havet, när jag åt Annas musslor, vi dansade... jag dansade många gånger. Hämningslös dans. Kanske inte alltid vackert men förlösande. Maria. Vinet, skrattet, gråten, samtalen, tankarna, texterna, kramarna, när jag sprang mig svettig efter lilla A och höll krampaktigt i cykeln. Krusbären, musiken, radion. 

Du. Jag minns dig. 

 

Min sommar var min. Han störde. Fan så han störde. Men nu har det pågått ett år. Jag blir mer förlåtande mot mig själv. 

 

Jag blev störd i allt mitt. 

Det hände mig. 

 

Men om någon frågar mig om min sommar

vill jag bara minns mig i båten på havet, i flytvästen. Med håret som dansar, laxen i magen och ett lyckorus för själen. 

 
 
 
 Tack Anna för den dagen... 
 
Forma. Forma om. Omformas

Att omge sig

Omge sig med rätt

människor. 

Rätt för dig. 

Rätt för mig. 

 

Acceptera. 

Hela tiden. 

Acceptera att det som är meningen, är tilldelat mig. dig. Det stannar. 

Det andra försvinner. 

Han. Hon. Dom. Det. Försvinner. 

 

Acceptera det som kommer mot mig. 

Mot dig. 

Svårigheter. 

Härligheter. 

 

Formas om. 

Du. Jag. 

Formas om. 

 

Låt oss.

Låt oss formas. 

Av andra. Av varandra. Av svårigheter. 

Av det härliga