Fröken Eriksson.

Hon kallade dig vingklippt.

Jag har undrat varför den aldrig kommer. Känslan. I mig. Nu kom den.

Att lägga all sin vakna tid på att göra en annan människa ont måste vara ett tecken på att man är en liten människa. Att man på vägen helt missuppfattat varför man ens kom till jorden. 

Att man som människa tar sig rätten att hota en kvinna så grovt att hon blir sjuk av stress. Att tycka det är ett tecken på sin egen makt och styrka. 

Att det är så man ger sitt ego ett pris.  

Var i världen ska en man som tycker sig ha mer rätt än vad lagen säger bo?

Var? 

För var bor det kvinnor som vill leva med en man som han? 

Ska jag tycka synd om? Jag gjorde det så lång tid. Men så kom det människor i min väg som fick mig att tänka på skyldigheter och rättigheter. 

Att komma till en stad, ett land, en planet och anse sig ha mer rättigheter än skyldigheter. 

Aldrig har en människa varit mindre i mina ögon. 

Aldrig ska vi människor tåla ondska. 

 

 

Aldrig

 

 
Hur är läget?
Idag beskrev min kurator mig som ett moget juläpple. 
 
Det måste väl ändå vara 
ett gott
tecken? 
 
 
Polisen

Vi satt och skrattade på kondis. Lilla A och jag. Kaffelatte. Chokladboll. 

Livets lycka. 

Så ringde det. Jag såg att det var från polisens mobil. Alltid är det skyddade nummer. Men inte från honom. 

Vi har inte hörts sedan i augusti. 

Jag svarade som om det var en vän. 

Det var länge sedan. Vi var överens om att det sannerligen var skönt att vi inte behövt höras på så många veckor. 

Inget har hänt. 

Blindtarmen har varit tyst. 

Han ville höra hur allt går och lämna några saker i retur till mig. Att jag dykt upp i en hög.  

Förut hördes vi varje vecka. 

Det var antingen det enda samtal jag väntade på eller den sista jag ville få ett samtal ifrån. Hela tiden.

 

Han är en fantastisk polis. Hjärtat på rätta stället som vi så märkligt säger. 

En trygghet jag inte kunde vara utan. 

Han har varit med mig under ett år. 

Vi har inte träffats så många gånger. 

Pratat mycket i telefon. 

 

Tårar, varför, därför, hur, när?! 

 

Kära polis. 

Tack.