Fröken Eriksson.

Karma, är det du?

Jag äger något jag aldrig ägt förut. 

Jag kan inte tala om för dig vad det är 

för jag vet inte vad det heter. Vad det är.

En känsla.

Ett tillstånd. 

 

Jag har börjat ge mig själv rättigheter jag aldrig tidigare haft. 

Det bjuder på ett lugn i mig. 

En glädje som växer i mig inifrån. 

 

I mitt liv har glädje varit närvarande. Men det var något jag bar mellan olika personer. Jag bar leenden vidare. Som ett fraktfartyg. Godståg. Drönare. Jag bara gav det någon gett till mig. 

Nu kommer den inifrån. Det är en känsla av kraft och lugn som faller ut ur mig. Det har inte med någon annan människa att göra. 

 

Jag trodde att det skulle bli en text om rättegången. Hur jag känner inför den. Men den känns så ovidkommande. Jag vill gå på den. Jag är redo för den. 

Den är viktig för att rättvisa är viktigt. Speciellt för strukturen i samhället. 

För övrigt berör den mig inte riktigt idag. 

Det gör den säkert när den är. Men, det är då. 

 

Det har hänt något inuti mig. 

Jag äger något. 

Något jag inte vet namnet på. 

Jag äger något jag aldrig ägt förut. 

 

Varför är det så, att när jag inte ber om något. Då kommer det. 

När jag inget väntar, då får jag. 

 

 
 
Som plockgodis, vill jag ha lite av varje.
Ingen känsla stannar,
inte den som skaver eller kväver
inte heller den lätta och sköna. 
De kommer
och går. 
Som tiden. 
 
Jag vilar i det. 
Säger tack och hejdå. 
Välkommen. 
Nämen, kommer du igen. 
 
Känslorna. 
Dem lever i mig. 
Inte sitt eget liv, dom är en del 
av mitt. 
 
Mitt liv. 
Det tycker jag om. 
 
 
Hon kallade dig vingklippt.

Jag har undrat varför den aldrig kommer. Känslan. I mig. Nu kom den.

Att lägga all sin vakna tid på att göra en annan människa ont måste vara ett tecken på att man är en liten människa. Att man på vägen helt missuppfattat varför man ens kom till jorden. 

Att man som människa tar sig rätten att hota en kvinna så grovt att hon blir sjuk av stress. Att tycka det är ett tecken på sin egen makt och styrka. 

Att det är så man ger sitt ego ett pris.  

Var i världen ska en man som tycker sig ha mer rätt än vad lagen säger bo?

Var? 

För var bor det kvinnor som vill leva med en man som han? 

Ska jag tycka synd om? Jag gjorde det så lång tid. Men så kom det människor i min väg som fick mig att tänka på skyldigheter och rättigheter. 

Att komma till en stad, ett land, en planet och anse sig ha mer rättigheter än skyldigheter. 

Aldrig har en människa varit mindre i mina ögon. 

Aldrig ska vi människor tåla ondska. 

 

 

Aldrig