Fröken Eriksson.

Sicksackvägen var rak

Jag skulle vilja bjuda in dig till tonårsrummet.

Till det torkade rosornas, affischernas och potpurins förlorade land. 

Där det alltid var oordning och dammigt, där hormonerna var i ständig revolt och möblemanget i rörelse. 

Jag vill bjuda in dig på ett samtal. Jag tror hon har axellångt hår färgat i rött. 

Hon sitter uppkrupen på sängen eller i den stora fåtöljen, den som är randig i gult och rött. Som kostade mindre på Ikea för den var trasig och som inte gick att möblera med. Ja i den sitter hon nog. Med benen i skräddarställning. 

 Hon ber ofta om råd men lyssnar sällan. 

Hon uppfattas som modig men gör sällan något utanför sin egen ram. 

 

Hon är väldigt rädd för att göra fel. 

Rädd att göra någon illa. 

Rädd att inte bli sedd. 

 

Välkommen in. 

Det är spegelvägg på båda sidorna om dörren, till höger. En i korridoren och en i hennes rum. 

Stäng dörren sakta, det skallrar ända in i själen. 

 

Jag tror hon spelar musik. 

Blandband. 

Hon drömmer om att resa. Men det kommer dröja länge innan hon vågar. 

 

Det är svårt att våga. 

 

Fråga henne vad hon vill. 

Det vill jag veta. 

 

 
Caroline

Du skriver väldigt fint och bra, Pia! Jag minns den flickan och lägenheten. Fast hon var mindre då. Inte riktigt tonåring än. <3 Kram

Svar: Åh. 💕❤️ Kärlek till dig. Nu gjorde du mig glad och förvånad.
Fröken Eriksson.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress