Fröken Eriksson.

Jag tänkte. I knarrande snö och kyla som nöp i mina kinder tills de rodnade till svar. 

Allt jag inte visste då, det vet jag nu. 

Tänk att allt jag vet nu kommer jag om några år tänka att jag visste så lite om. 

När jag då var så slät i hyn, så var jag nog ganska skrynklig inuti. 

Nu när min hud skrynklas ihop, ändrar struktur och mjuknar på ett nytt vis så vill jag tro att inuti blir jag alldeles slät. 

Jag blir slät och lugn inuti 

av all ny kunskap 

som jag inte hade 

då.