Här går jag och försöker förklara
för mig själv.
Ge mig utrymme och förståelse
för min reaktion.
Min strategi var tydligen att aldrig acceptera
hur det slitit ut mig.
Nu.
Göra budget.
Långpromenad.
Tvätta.
Stryka.
Torka.
Tänder ljus.
Öppnar kylen
sedan frysen
sist
skafferiet.
Då förstår jag.
När jag tittar på alla datum.
2016 gick dem ut.
Samma tid som jag gick in i min
emotionella koma.
Jag minns att jag försökte förklara
under ett läkarbesök,
att det inte gick att planera.
Att ta mig till affären var en kamp,
väl där tog jag två av fem saker jag hade tänkt.
Jag älskar att jag ser tillbaka.
Känner mig kraftfull.
Planerande, längtande &
full av liv.
Det vänder.
Alltid.

0