Fröken Eriksson.

Det som inte dödar härdar mig.

 Ilskan väller upp ur mig. 

Jag la mig raklång. 

En kort stund senare, reste jag mig upp. 

Borstade av kläderna, drog händerna genom mitt nu långa hår och handflatorna  drog jag utför mina kinder. Torkade rent. 

 

Nu går jag vidare. 

Det måste finns så många miljarder programmeringar i våra kroppar. I våra hjärnor. Saker vi gör om och om igen. Likaså när vi blir besvikna, ilskna eller ledsna. 

Nu kom jag dit igen. Min programmering. Hur är jag?  

Det sköna i att få ge upp. Platt. 

 

Nu ger jag inte upp igen.

Bryta av, sluta och välja bort må hända. 

 

Jag lovar mig att hänge, dyka in i, gå upp i och njuta. 

Men ge upp, det gör jag inte igen. 

 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress