jagminnsdig.blogg.se

Det var med ett isande intensivt tempo något spelade på mina tangenter.

Du vet dom på pianot som är så ljusa. Höga. Vassa. Kalla.

Igen. Runt runt. Ibland så snabbt att tårarna rann ut. Jag mumlade stopp.

Ingen balans.

Läkaren sa jag är gränslös. Mot mig själv men också mot andra.

Gränslös.

Ljusa toner. Höga. Dom gör ont.

Så kom hon mot mig och tog bestämt över. Såg mig i ögonen. Jag hörde inte allt hon sa. Mina höga ljusa toner var allt som hördes.

Så.

En ton. Mörk. Långsam och bestämd.

De ljusa tonerna fick mindre plats.

Sedan kom ännu en mörk. Hans. Hans skratt är mörk ton. Hennes sätt att dra på munnen. Hennes ordval.

Toner.

De runt mig sätter toner inuti.

Jag är som ett piano. Jag ska lära mig spela på alla tangenter. Det kommer ta tid. Men så har jag ett helt liv på mig.

Ett helt liv.

Vad jag vet. Ett liv.

Jag ska dansa också.

Denna sätter toner i mig idag.

Fröken Eriksson.