Fröken Eriksson.

Hon sa att det syns på mig.

Se där.

Jag slog i botten. 

Livrädd. 

Jag trodde att allt jag byggt upp

var förlorat. 

Nu måste jag sätta mig längst bak i bussen.

Börja om från noll.

 

Så var det inte. 

Jag slog i.

Mina fötter kände botten. Jag böjde benen. Spjärnade emot.

Tog i. Kraft. 

Tryckte mig uppåt. 

Luftbubblorna ramlade ut ur mig.

 

Nya känslor har infunnit sig.

Flyttat in. 

Det var så länge sedan jag hade dem att jag glömt hur det känns.

Inuti. 

Första känslan är hunger.

Att längta efter mat. En smak. En kombination.

Det är en lyx att kunna få. 

Men när ingen hunger finns och ingen lust är det en lyx som gör föga skillnad.

 

Den andra känslan är lusten till sömn.

Balanserad. 

Att krypa ner i en mjuk säng. Dra täcket över kroppen och låta huvudet vila.

Sjunka ner. Bort. 

Ge kroppen vila som belöning istället för nödvändigt ont.

 

När jag slog upp mina ögon idag var känslan i kroppen Ja!

Ja! 

 

Den har så länge varit Nej. Nej inte en till. Inte en gång till.

Upprepning av måsten.

Borde. Vill inte.

Nej.

 

Idag började jag med Ja!

 

Att sätta fötterna mot golvet och med lätthet gå för att tvätta mig.

Dra kläderna på kroppen.

Äta för att jag vill.

 

Jag vill. 

 

Det lugn som flyttat in bjuder mig på

Tålamod 

Styrka

Vilja 

Lust.

 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress