MENY
Vi satt och skrattade på kondis. Lilla A och jag. Kaffelatte. Chokladboll.
Livets lycka.
Så ringde det. Jag såg att det var från polisens mobil. Alltid är det skyddade nummer. Men inte från honom.
Vi har inte hörts sedan i augusti.
Jag svarade som om det var en vän.
Det var länge sedan. Vi var överens om att det sannerligen var skönt att vi inte behövt höras på så många veckor.
Inget har hänt.
Blindtarmen har varit tyst.
Han ville höra hur allt går och lämna några saker i retur till mig. Att jag dykt upp i en hög.
Förut hördes vi varje vecka.
Det var antingen det enda samtal jag väntade på eller den sista jag ville få ett samtal ifrån. Hela tiden.
Han är en fantastisk polis. Hjärtat på rätta stället som vi så märkligt säger.
En trygghet jag inte kunde vara utan.
Han har varit med mig under ett år.
Vi har inte träffats så många gånger.
Pratat mycket i telefon.
Tårar, varför, därför, hur, när?!
Kära polis.
Tack.
0