Fröken Eriksson.

Hon kallade dig vingklippt.

Jag har undrat varför den aldrig kommer. Känslan. I mig. Nu kom den.

Att lägga all sin vakna tid på att göra en annan människa ont måste vara ett tecken på att man är en liten människa. Att man på vägen helt missuppfattat varför man ens kom till jorden. 

Att man som människa tar sig rätten att hota en kvinna så grovt att hon blir sjuk av stress. Att tycka det är ett tecken på sin egen makt och styrka. 

Att det är så man ger sitt ego ett pris.  

Var i världen ska en man som tycker sig ha mer rätt än vad lagen säger bo?

Var? 

För var bor det kvinnor som vill leva med en man som han? 

Ska jag tycka synd om? Jag gjorde det så lång tid. Men så kom det människor i min väg som fick mig att tänka på skyldigheter och rättigheter. 

Att komma till en stad, ett land, en planet och anse sig ha mer rättigheter än skyldigheter. 

Aldrig har en människa varit mindre i mina ögon. 

Aldrig ska vi människor tåla ondska. 

 

 

Aldrig

 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress