Jag saknar honom.
Herr G. Skötaren.
Jag dammsög och funderade över vad jag just sänt för text till en annan människa.
Han hade sagt. Jaha. Antagligen. Tyckt jag krånglat till det.
Jag saknar honom.
Inte sjukhuset. Inte alls. Inte hur jag mådde då. Fy vad jag mådde dåligt.
Jag saknar den enkelheten som fanns runt honom. Den tog jag med mig.
Vill hitta den i mig själv. Är på god väg.
Jag önskar vi mötts någonstans där jag inte var så trasig.
Inte tog så många dåliga beslut.
Eller så ska jag inte önska alls.
Men
Om det var annorlunda.
Då skulle jag frågat honom.
Han hade nog sagt att han inte förstod vad problemet var, skrattat. Pratat om musik eller öl.
Jag hade förklarat vidare.
Jag saknar hur det var en dag i maj.
Inte trasigheten.
Bara omtänksamheten.

https://open.spotify.com/track/0kDL2MQeL800pf9LFQGzQv?si=ksLjp3RnQKeL4sOfSEsGrA
0