Fröken Eriksson.

Börjar det om eller fortsätter det?

 

Jag älskar att sova. 

Jag älskar att vakna. 

Jag älskar att leva. 

 

Jag somnade i en stor rosa kofta. 

Under ett stort täcke. Under två. För att vara precis. Svalt i rummet. Bara huvudet stack fram. På kudde. 

Ögonen öppnas. Stilla. 

Orörlig. Bara jag. Bara här. Nu. 

Nu börjar det 

eller

fortsätter det? Livet. 

 

En liten ansats. Jag ligger kvar. 

Livet bara är där. Mjukt och självklart. 

Du brukade skava. Jag avskydde sömnen.  

Jag fortsatte tills jag stupade. 

Sömnen var så liten och skavet var så stort och ont. 

Skavet blev livet och livet bara fortsatte skava. 

 

När jag sover kan jag bli bjuden på drömmar om det värsta som kan hända. Det som jag inte orkar tänka på. 

Ändå är det skönt att gå och sova på kvällen. 

Tvätta mig, krypa ner och lyssna till något ur högtalaren. Stilla. 

Tänka på klokheter som sagts till mig under dagen. Ta in. 

 

Andas ut. 

 

Börja om

eller 

fortsätta

 

Leva. 

 
 
 Jag tror allt det bästa inte hänt än
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress