Fröken Eriksson.

Karma, är det du?

Jag äger något jag aldrig ägt förut. 

Jag kan inte tala om för dig vad det är 

för jag vet inte vad det heter. Vad det är.

En känsla.

Ett tillstånd. 

 

Jag har börjat ge mig själv rättigheter jag aldrig tidigare haft. 

Det bjuder på ett lugn i mig. 

En glädje som växer i mig inifrån. 

 

I mitt liv har glädje varit närvarande. Men det var något jag bar mellan olika personer. Jag bar leenden vidare. Som ett fraktfartyg. Godståg. Drönare. Jag bara gav det någon gett till mig. 

Nu kommer den inifrån. Det är en känsla av kraft och lugn som faller ut ur mig. Det har inte med någon annan människa att göra. 

 

Jag trodde att det skulle bli en text om rättegången. Hur jag känner inför den. Men den känns så ovidkommande. Jag vill gå på den. Jag är redo för den. 

Den är viktig för att rättvisa är viktigt. Speciellt för strukturen i samhället. 

För övrigt berör den mig inte riktigt idag. 

Det gör den säkert när den är. Men, det är då. 

 

Det har hänt något inuti mig. 

Jag äger något. 

Något jag inte vet namnet på. 

Jag äger något jag aldrig ägt förut. 

 

Varför är det så, att när jag inte ber om något. Då kommer det. 

När jag inget väntar, då får jag.