MENY
Livet är som den danska låten.
https://open.spotify.com/track/73QQUfAJlxpAehGOCykILa?si=y4_QI99aS8ONvJUyV5SIBg
Jag förstår inte, men det berör.
Vill höra den om och om igen. Leva mig igenom. Jag förstår inte.
Kan bara sjunga med i
”Waowowow mmmm.
Äeventuyr...
så lägg nu din haund i min, jag föuljer me däej.”
Lika ologiskt som livet. Jag förstår delar.
Alla våra frågeställningar.
Om ensamheten. Kärleken. Meningen. Poängen.
All den evinnerliga återupprepningen.
Väntan. Längtan. All oförståelse.
Njutningen. All njutning.
Men jag förstår inte.
Han sjunger på danska.
Den där som sa att man bara kan leva framlänges och förstå det baklänges.
Briljant.
Frustrerande.
Jag har gett mig tusan på att ta reda på vad jag vill. Vad jag tycker om. Längtar efter. Behöver. Kan. Vill kunna. Förstår och vill förstå.
Allt vad jag vill. Det måste vara det som är livet.
Jag har en lista som jag har dragit mig för att skriva ner. Jag blir ofta arg på mig själv att det inte hänt än. Men innan jag fyllt 40 år ska tre punkter vara avbockade. Fler än så är ett plus.
Jag vill:
- Spela trumma i samba-orkester.
- Dansa hambo i klänning till dragspelsorkester med glad & dansant man jag inte känner.
- Sjunga i kör.
- Springa i ett lopp.
- Åka till Gotland & gå på stenig strand.
- Följa med på en segelbåt.
- Åka liten båt i Venedig mellan husen.
- Bli fotograferad av Lisa Lindkvist.
- Ha håret i en lång fläta.
- Lära mig gångertabellen utantill.
- Läsa minst en bok i månaden året runt.
& har jag inte det,
har jag varit upptagen med något jag inte vet om nu. Jag lever framlänges.
0