Fröken Eriksson.

Lilla A. Han förgyller mitt liv. 

Min morgon. 

Hand i hand. Ny dag. Påväg. 

Han utbrast att jag var världens bästa mamma. Jag blev så lycklig. När man gör just ingenting, då är det som bäst! 

Då. Snubblar han. Rakt ner i backen. Fumligt. Han rester sig upp igen. Tittar förvånat på sina fötter. Ja, dom är längre än han själv förstår. Sedan ser han upp på mig och utbrister

"Mamma tur att de inte var sån väg där stenarna står upp (kullerstensgata) Då hade det gjort ännu ondare."

Om jag. Om vi. Lär oss. Tänker om. 

Då ska jag istället för alla mina "Tänk om" börjar inleda mina tankar och meningar med "vilken tur"

För vilken tur att det är som det är!