Fröken Eriksson.

Knytnävsslag

Det är så ansträngande att gå omkring och vara rädd för ett slag.

Knytnävsslag. 

Att när det inte kommer, blir hotet om det så ohållbart att det hade varit lättare att ta slaget i dess fulla kraft från början. 

Utan förvarning. 

Än väntan på det. 

Jag förtvinades av att hålla minen. 

Du vet hur man drar ihop ansiktet i hopp om att det ska göra mindre ont. 

Det krampade i alla muskler. 

Men.

Inget slag kom. 

Så.  

Var det han som trasade sönder mig med orden. 

Eller. 

Jag som tillät det hända?

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress