MENY
Jag åkte två hållplatser.
Valde en plats. En av fyra. Mittemot sitter en trött kvinna. Bredvid mig en man. Yngre. Inte än mig. Men yngre än kvinnan.
Han letar efter något i sin väska. Hans armbåge kommer mot mig. Hans arm mot min.
Jag tittar ut genom fönstret. Tillåter. Flyttar inte min arm.
Han fann det han sökte och hans arm vilar, stilla. Lätt, mot min.
Det som finns mellan oss. Det som gör att vi är som plus eller minuspoler. Det som inte syns men känns.
Endel kan komma nära. Andra inte.
Endel berör. andra inte.
Utmaningen att låta rätt människor kännas.
Att kännas vid rätt människor.
B. Malmsten
0